Frustratuionen är ett faktum.
Ilska pulserar inom mig.

Ibland känns det som om han verkligen inte alls förstår mig.
Som om han inte förstår mina ord.
Jag skulle kunna skrika hela jävla koranen på hibreiska. Han skulle endå inte förstå mig.


Jag står här och skriker.
men han hör inte.

Försöker få honom att förstå mig, Se från min synvinkel, Men det går inte fram.
Jag kan inte...

Ibland tvekar jag hårt på mig själv. Är jag mogen för det här?
Är Han mogen för det här?
Är Vi?

Jag vet inte...