Natten har varit relativ snäll mot mig denna gång.
han ringde och natta mig i natt och sa alla ord jag verkligen behövde, Som jag hungrade efter att höra.
Jag kunde lägga på med ett leende på min läppar och en lugn jag inte finner ord för.
Jag somnade bokstavligt talat som en prinsessa i natt.



Som han sa, Så känner jag att vi verkligen närmar oss på alla plan.
Vi hör ihop och vi har så fruktansvärt mycket att ge varandra, Vi har något som man helt enkelt inte bara kastar bort och som verkligen är värt att kämpa vidare för.



Jag kan säga detta utan att tveka, Han är den för mig.
vet ni varför?
För jag minns allt, Allt från första kyssen.
Jag minns vädret, Jag minns dofterna, Känslan.



Haha Minns förra sommaren när vi träffades. Jag var en tjuskallig tyst tjej som aldrig pratade känslor.
Han satte mig ner vid frukostbordet en tidig sommarmorgon och sa "Anna nu ska vi prata"
Och jag (som jag var) fick nästintill panik, prata?! va tusan ska vi prata om? Känslor?!..
Minns känslan jag hade i kroppen, Minns hur paniken växte centimeter för centimeter.
Men HAN lyckades med någon som ingen någonsin lyckades med, Jag började prata och i och med att jag började prata började jag också känna.



Den pratstunden minns jag för resten av mitt liv, Men smak av lättsamhet,förtroende och trygghet.
Han fick mig att prata om saker jag aldrig tidigare hade pratat om, vad som gjort mig till den jag då var.
Som jag i dagsläget kan prata mycket lättare om, Om åren med "han den där man inte nämner vid namn"
dom hemska åren. som hade gjort mig till en arg rädd tjej.



Jag är robban evigt tacksam.
Och jag dyrkar marken han går på.
Han är för mig, Den mest fantastiska människa på denna jord.


Och med det sagt, tack för mig :)