Tack älskade R för ditt fina och spontana inlägg. Du är för mig & oss ; Guld värd!

---

Senaste tiden har jag haft det lite svårt med mig själv. Jag har sånna stunder. Stunder som är svart och mörk. Och även fast min kärlek till William och Robert är större än störst, så är mörkret väldigt kallt.
Dessa stunder kommer nog alltid finnas hos mig. Det har jag förstått NU.
Det beror på en hel del olika saker, dels pga saker jag gått igenom och upplevt och pga genetiska orsaker.

Vissa kanske har sin höst/vinter depression men detta är någon helt annat. Något mycket mörkare..
Efter att ha vandrat några år som en "slagpåse" och "psykisk bollplank" kan man bli lätt bli "psyk monster" som jag själv kallar det..

MEN jag är så innerligt glad och tacksam för att jag träffade R. När jag väl träffade honom visste jag inte om jag var redo för den totala förändring som det skulle innebära. Men jag tog steget och kastade mig ut. Lät mig förföras och lät mig själv visa vem jag faktiskt var och hur jag fungerade, för första gången på evigheter. Vi har haft våra duster ska ni veta, mycket "tack" vare mitt förflutna och hur jag "tacklar" problem. Det är saker jag på ett sätt inte kan ångra eller önska ogjort. R har nog sett mina värsta sidor, likaväl som mina bästa sidor, och vetskapen att han fortfarande stannat hos mig och trott på mig får mig att inse hur pass stor hans kärlek är till MIG.

Ibland kan jag tänka att han förtjänar någon bättre och mindre komplicerad än mig, och det är så fel av mig att tänka så, för den "kloka" sidan av mig vet att han stannar hos mig just för att JAG är JAG. Hade jag inte varit komplicerad eller mindre JAG, så hade det som sagt inte varit JAG. Detta är jag. Jag är svag vissa dagar.
Vissa dagar är jag rena rama superkvinnan, men jag har också mina rejäla svaga punkter och dagar. Och jag har insett NU att detta är något som mer eller mindre kommer leva med mig resten av livet.


One way or another, så brukar jag tänka om mina vägskäl här i livet, saker man hade kunnat göra annorlunda, andra vägar man har kunnat valt. Men i efterhand är det så lätt att vara klok. När man är 16 år eller till och med yngre, kanske det inte är fullt så lätt?  Man vet absolut ingenting vid den åldern.


summa sumarum ; Det är lätt att vara efterklok. Men gör det absolut bästa av situationen.
Livet är till för att levas, inte bara att andas.


Nu säger jag Godnatt! =]