Ja, i dag drog jag mig upp och tog mig tillslut till MVC. Trodde verkligen inte att jag skulle klara det..
Kräktes på morgonen och denna huvudvärk gör mig nästan förlamad.. Tänk er då en väääldigt aktiv son på 13 månader.. behöver jag säga att mitt samvete är nere på noll? Skuldkänslor mot William för att jag helt enkelt inte klarar av att vara hans lika "glada och lekande" mamma..

Var mycket trevligt och roligt att få träffa våran BM igen. Vi gillar henne skarpt. Hon är precis som en BM ska vara. Helt underbart snäll och förståeende. Hon förstog mig mycket väl hur jag mådde och bad mig LIGGA ner i en vecka. Inte göra någonting och äta lite tabletter mot illamåendet som man köper receptfritt på apotek. Funkade inte dom, så var det bara och ringa så skrev hon ut lite starkare illamåendemedicin. Hon bad mig även resa iväg några dagar.Iväg från allt och bara vila. Men jag vet inte om det riktigt är min grej? Jag vill inte vara utan mina två hjärtan. Så jag stannar nog hemma =)

Hon sa även at jag skulle sjukskriva mig en vecka och att Robban skulle vara pappaledig den veckan. Är det fortfarande inte bra får jag bli sjukskriven längre tid. Detta är tydligen inte ovanligt, och hon sa att jag är i den "värsta" perioden just nu, då man mår som sämt. Så det kan ju faktiskt bara bli bättre!

Så det är vad jag kommer göra denna vecka. Sova,vila,små äta och "ladda om".


Så här dåligt mådde jag inte med William. Då kräktes jag lite, men jag tyckte inte att jag var såhär slut, och inte heller hade jag denna huvudvärk =/

Nåja, det är ju för att en liten bebis växer i mig, så det gör det hela lite lättare att hantera.
Älskade lilla pyre.



Har nyss sövt William. Han var också med hos BM. Så han var vääääldigt trött när vi kom hem.
Robban är nere på jobbet och "städar" undan. Sen kommer han nog hem med lite lunch.
Behöver jag säga att jag dyrkar min karl?