En sånt "där" tillfälle.
Jag började med att blogga med en annan blogg, Vissa av er har följt min i flera flera år, tillbaka på "lunar" tiden till och med och det tycker jag är jätte roligt, verkligen. Men denna blogg har på något sätt "misst" sin betydelse. Det den betydde från början, då jag var lite mer anonym i bloggvärlden. Många gånger längtar jag tillbaka till det. För det skulle kännas konstigt att sätta sig och skriva dikter här, på den här bloggen..
Jag har nog alltid haft det i mig, det där med att skriva. Det har på något sätt alltid varit mitt sätt att "ventilera" på då jag alltid varit sååå fruktansvärt dålig på att prata. Nu har jag blivit bättre på det sistnämna, men sånna här dagar då allt känns jobbigt, då önskar jag att jag bara kunde sätta mig ner och låta fingrarna och tankarna löpa....
Det känns faktiskt jobbigt, Ilandsproblem tycker kanske ni, men vet ni vad, för mig är det jobbigt, känns nästan som jag sitter fast någonstans, en stor del av mig får inte andas. Får inte filtrera bort det "jobbiga och onda". Svammel svammel svammel, men som sagt, NI, mina gamla läsare förstår nog precis vad jag menar.
Nä vet ni vad. En ny blogg ska skapas.
I cry my eyes out.
Alla människor har olika uttrycksformer. Vissa uttrycker sina känslor estetiskt och många använder sig av bloggar.
Jag vet hur det känns när man bara vill skriva av sig för att lätta hjärtat och rensa tankarna. Även om det bara handlar om ett ynka ord eller en mening.
Att få uttrycka sig är en mänsklig rättighet och det är något som jag tycker är oerhört viktigt för att man som person ska kunna vara öppen för att se nya dörrar med nya möjligheter.
Oj, nu känner jag mig djup :)
Ska vi dyka tillsammans? Hihi
Sånna där dagar kan jag också få och då vil jag, precis som du, skriva av mig i bloggen. Men jag känner då att jag inte kan skriva alla mina tankar då jag själv tycker dom är "lite" opassande för en mamma och framförallt opassande att skriva ut det i bloggen så "hela" Sverige kan läsa.. Just därför har jag en underblogg som är lösenordsskyddad, så när jag får sånna stunder kan jag skriva det där i ist... Eller så håller jag det för mig själv och får då tidernas sämsta dag som oftast består av miljoner tårar, tjaffs med Simon och irritation över Meja...
det är helt enkelt jobbigt när sånna känslor kommer över en.