I morse klockan 1o:oo hade jag besök hos min kära BM. Förhoppningsvis det sista. Det hela började lite körigt med att vi fick soppatorsk påvägen dit *suck* Hahaha.. Alltid är det nått. Så när det var dags att ta prover så låg min puls skyhögt! Fick förklara varför.. ;) Allt annat var tipptopp och min BM skarattade åt mig när jag klev innanför dörren. Sa något i stil med "Men vännen, du håller ju på att tappa magen" Hahaha.. Den har veeerkligen sjunkit ned. Så när jag la mig på britsen sa hon att L mycket riktigt var ordentligt fixerad och så starklar som en bebis kan vara. Hon trodde då rakt inte att jag skulle gå ända tills jag har tid hos läkaren, dvs på Måndag. Medans jag satt där, hade jag flertal förvärkar och dom har verkligen blivit hårdare, så pass att jag blir "lätt" i huvudet, eller småsnurrig, ni som fått barn fattar vad jag menar.
OCH om nu bebis L inte tittat ut innan Måndag tyckte även min BM att en igångsättning är på sin plats, för att jag överhuvudtaget ska orka med en förlossning. Så hon satte sig och skrev lite till läkaren. Känns skönt att det börjar närma sig sitt slut. Alla ni som sitter med förvärkar dagarna innan BF, tänk er då att ha haft det sen vecka 26. Psykiskt och fysiskt påfrestande, och min ork är SLUT.

Nåja, Vi har nog med 90% bebis om ca 1 vecka, och den sista veckan får jag bita ihop och på något sätt försöka tänka positivt.

---

I morgon ska Wille på dagis och R upp till Örnsköldsvik och jobba. Så jag har hela huset för mig själv. Tänkte stänga av telefonen och inte ens gå upp ur sängen. I morgon ska jag bara samla kraft.



Thats it folks!