Som jag älskar mina barn!

Dagens tidigare inlägg ang ångesten var inget "värre" än ett otroligt ledset mammahjärta..
William har inte alls varit sig lik denna vecka, då robban är borta. Han är mycket ledsen och inte alls den glada och spralliga William, speciellt inte på dagis. Han har grinat massor om dagarna och vägrat släppa nappen o Lollo (gosisen). Och i morse var han totalt hysterisk när jag lämnade honom. Jag bet ihop och försökte se så glad ut som möjligt, trots att jag egentligen bara ville grina.
Jag bad personalen ringa om det skulle hända något och sa att jag skulle ringa efter ett tag för att höra hur det gick..

När vi kom hem och min mage sa ifrån så pass att jag bokstavligen kräktes kände jag att "Nääää...jag hämtar honom igen.." Så ringde jag dagis och fröken sa " Nej men haaaaaaaaaaan är på strååålande humör, leker med playdoo lera och skuttar omkring"... Åååååh vilken lättnat!!

Hur som.
Dagen har gått fort, vi har storhandlat och fixat o trixat, sen hämtade vi hem killen tidigare från dagis och myste här hemma. Runt 18 tog vi en prommis upp till Äppelparken ovanför oss och busade det sista innan läggdags. Sen nattade jag Line som somnade som en stock och efter det en trött William som inte ville sova!

:)




NU är det dags för mig att sova,

Om jag inte skrivit det eller sagt det förr.
Allcred till ensamstående mammor/pappor! Ni gör ett GULDJOBB!!!

Och Jag, jag kommer uppskatta min vackra älskade sambo 100% mer NU än innan han for!

Robban, Jag är sååå glad över att få bli din fru.