Inför nästan graviditet och födsel.
Första gången man är gravid är givetvis alltid speciell. Just pga att man aldrig varit med om något liknande tidigare, man har aldrig känt det buffa i magen, och man har aldrig varit mamma, och kan inte heller föreställa sig hur det faktiskt kommer att kännas. Man blev orolig för minsta lilla grej och kunde få massar av olika "nojjor". Det är absolut ingen fel, snarare tvärtom. Självklart reagerar man på allt. Man vet ju faktiskt ingenting?
Och handen på hjärtat, första tiden med William var givetvis underbar, på alla sätt och vis. Det var så mycket värme omkring oss. Det var kärlek, på HÖGSTA nivå. MEN jag hade en ständig oro i kroppen och kunde verklign aldrig koppla av. Minsta lilla skrik så tänkte jag "Jahaaa...men vad är det nu för fel? Han har ju nyss bajsat, han har nog JÄTTE ont i magen, måste hjälpa honom!!!" Jag kan ibland sitta och fundera hur det kommer bli med bebis nr 2. Jag tror faktiskt inte att jag kommer nojja lika mycket alls, alltså om jag ska vara helt ärlig med er, när William var lill-liten, alltså bara några veckor gammal och han & jag skulle börja vara ensam hemma, då gick jag inte ens på toa på dagarna, just för att jag var rädd att han skulle börja skrika och jag inte kunde hjälpa honom, Idag kan jag tänka "Men HALLÅ ANNA, du måste ju få bajsa, vad gör det om han skriker 5 minuter då?" *skrattar* MEN det är inte fullt så lätt när man inte vet hur man ska göra med allt?! =)
Minns också allra första natten med William. Eftersom jag blev igångsatt fick jag ligga på BB första natten och inte på hotellet, och han föddes ju som sagt kl 22:00 och klockan 00:00 var jag uppe på BB, ensam! Herregud jag visste ju INGENTING!! Hade JÄTTE ont och hade en liten liten bebis i min famn. GUD så många frågor som snurra i mitt huvud då, men ENDÅ minns jag bara den natten med LYCKA. Minns faktiskt doften, än i dag, minns hur han lätsådär ynkligt....
Hua..Min lilla bebispojke börjar bli stor nu!
Och jag ser fram emot ALLT. Att se William växa och bli stor, bli en underbar storebror och bli tvåbarnsmamma.
Livet ÄR underbart!!
Kommentarer
Postat av: Frida
Tack :o) emelie har också "bokat" henne till Lucas, så han och William får väl göra upp i äldre dagar ;o)haha
Anna som du skriver, iaf på slutet kan man nästan tolka det som att du är gravid nuuu :o) iaf jag gör det ;o)
Jag hade iaf inte nått knyte i magen nu, som kändes rätt skönt att få veta. Så nu blir det en kopparspiral tills Mejas blöjor åker :o) Känns dumt att spela rysk roulette speciellt när Meja bara är 3 månader!
Postat av: Veronica
Du skriver så bra! Just för att man har känt/känner EXAKT likadant själv!
Postat av: Theres
Vilken häftig känsla alltså! :)
Trackback