Sitter i soffan och lyssnar på Laleh och läser igenom en massa massa gamla mail.
Snälla  och fina, Arga och hemska. kärlek & hat. Hatkärlek.

Jag kan säga detta utan att tveka
- Det är med en enorm lättnad jag nu andas lycka.
Jag önskar och ber att aldrig mer behöva vandra den engsliga och hemska väg jag vandrade några månader utan honom vid min sida...Jag har nog aldrig varit så förlorad i mig själv som jag var dessa månader.


Jag hade min stolthet tyckte jag. Jag vägrade svälja den och blotta mina känslor för honom, Tänkte jag,
En kväll nu i somras slog det bara mig, Vad sysslar jag egentligen med?! Jag hade kastat bort den person som betydde mest för mig, Mer än någon annan någonsin har betytt.

Jag kan medge att jag fällde några tårar när jag läste alla gamla mail. Alla kärleksmail gav mig lyckotårar.
Men alla dom arga och sorgsna mail fick mig att gå en snabbis längs memory lane...And that aint funny....


Jag är nu tillbaka där jag hör hemma. Men det har inte varit lätt att ta sig in i Hans hjärta igen.
Men jag har lyckats. Jag är hemma.
Jag kan nu drömma om våran framtid igen, och allt som komma skall.
Och jag kan säga, Det här är Lycka.


det är sånt fantastisk känsla.
Nu ska jag försöka få några timmars sömn och lägga mig i den stora kalla sängen.


Amor Vincit Omnia  ....