Ja som jag skrev tidigare fyller W 1 månad. Och med det så har jag alltså varit mamma i 1 månad nu.
Den här månaden har varit totalt upp&ner på alla sätt man kan tänka sig. Sååå många nya känslor och såå många nya upplevelser. Vänner som inte har barn frågar mig "Hur känns det Anna?" Och det går faktiskt inte att förklara. Kanske låter som en klycsha, men så är det, det måste upplevas.

Första dagarna gick galant och w bara sov o sov o sov. Tänkte "Gud så lätt detta var då, vilken underpojk!" men hans rätta temprament skulle visa sig rätt snart ;) Nu ska det inte låta som han skriker för jämnan och bara väsnas. Absolut INTE. Snarare att man blir förvånad och tänker "men gud vad är fel" när han väl skriker men han är däremot en väldigt bestämd liten pojke.
Han har en skrikperiod per dag ungefär då han verkligen skriker och det är på kvällen runt 20 tiden. Annars äter bajsar o sover han mest.

Sen var det så skönt att ha R hemma i 3 veckor. Efter förlossningen och allt däromkring så var man naturligtvis trött, så det var skönt att kunna turas om att byta och bära på W. I dom där 3 veckorna levde man som i en bubbla. Vi var alltid hemma. BARA vi 3. VÅR familj. Sen när R började jobba så fick man liksom lära sig lite nya rutiner och nu är det ju mest jag som sköter W, men R gör ett underbart "jobb" när han kommer hem från jobbet.

Nu börjar man se att w verkligen "ser" oss och uppfattar saker omkring sig och det är så fantastiskt roligt.
När han ligger på skötbordet brukar jag goa lite extra med honom och han har faktiskt börjat ge ifrån sig små leenden! =)
Återigen, tiden går såååå fruktansvärt fort men jag ser såå fram emot tiden som komma skall, med allt vad det innebär.


Att bli mamma är det mest fantastiska som hänt mig i mitt liv. Och jag önskar verkligen att alla fick uppleva, det jag nu upplever.



Tack Robert
Tack för att du gav mig den vackraste son jag någonsin kunnat önska mig.
Och tack för allt du säger och gör. Jag Älskar Dig!




Och William såklart :)