Vaknade av ett lyckorus. En varm känsla spred sig igenom min kropp.
Slog upp ögonen och bara njöt. Låg och smålog lite för mig själv innan jag klev upp.
Tanken slog mig, Men gud vad underbart livet är just nu.
Solen skiner, Jag myser i mysisbyxor och har en bulle på magen.
Mannen jag lever med älskar mig högt och djupt.
Mannen som jag vill leva mitt liv med, Och mannen som ska bli far till min son.


Ah!



Men det har tagit tid att få må så här bra.Har suttit och funderat och bara låtit tankarna snurra iväg.
Med en kaffekopp i ena handen och andra handen på magen. Tog en trip along memorie lane, Om man sk avara ärlig var det inte alltför länge sedan mitt hjärta krossades och allt var svart. Blev sårad aoch lovade mig själv att aldrig någonsin älska en människa igen i hela mitt liv. Men jag är så fruktansvärt glad och stolt över mig själv, att jag tog mig igenom allt det och bearbetade sakerna på mitt sätt. Jag är också glad lver att fått gå igenom olika saker, och fått hjärtat krossat av en viss människa. För annars hade jag förodligen inte stått här i dag???

Minns så väl den sommaren då jag träffade min R. Jag var ju hopplöst kär i en helt annan..
Jag grät varje natt för just denne personen. Men så dök han upp, R!
Jag försökte intala mig själv att allt bara var en härlig lek, en lek full av värme.
Och jag minns fortfarande just den där morgonen..
Den morgonen då jag förstod att, Fan. Det är ju det här som är kärlek!


Vägen hit där jag befinner mig i dag har inte varit smärtfri men den har varit levande.
Och jag har ständigt känt kärleken, och däri ligger mitt hopp.
Jag VET att jag alltid kommer känna kärlek när jag ser på Robban.

Men jag är inte GUD & Jag är inte heller naiv. Jag kan inte säga att han och jag kommer gå hand i hand genom hela livet. Jag kan HOPPAS och TRO på våran kärlek.
Livet är Livet och det är just det som formar oss.


Jag kommer alltid se på R med kärlek och värme i min blick.
Han är min man.


=)