Jag har kommit till insikt att det alltid kommer finnas elaka människor runtomkring en hur man än sorterar i sin omgivning. Även om man har dom bästa vännerna, finaste familjemedlemmarna så träffar vi hela tiden nya människor som vi inte riktigt känner och vet deras avsikt. Vissa människor är riktigt elaka och vill en inget gott.
Medans vissa människor kanske vill ens bästa men det blir hela tiden fel av olika anledningar.

Under mitt 21 år långa (läs korta) liv så har jag stött på båda parterna. Jag har mött världens goaste och genomsnällaste människor ni kan tänka er, men jag har också mött dom små djävlarna som bara vill sabotera eller rent ut sagt tortera.
Jag har hunnit vandra en tuff väg och ofta ångrar jag i dagsläget olika val jag gjort. Vilket är lite fel tycker jag, jag BORDE inte ångra dom sakerna, det har i slutändan gjort mig till den jag i dag är.

Robert brukar säga att jag misshandlar mig själv med mitt tänkande, för vissa kvällar har jag absolut ingen ro i kroppen, bara för att jag sitter och tänker tillbaka på en massa olika saker. Jag har gjort olika va här i livet utifrån det läget jag då var i. Jag mådde verkligen inte bra och var väldigt osäker. Vissa saker gjorde jag för att vara elak. Om jag sårade den andra så skulle jag själv inte bli sårad? Naivt tänkande I know, men jag visste helt enkelt inte bättre DÅ.

Saker vi gör och säger kommer ikapp oss tillslut.
Varför vara elaka? It´s gonna bite your butt someday!




(Nu låter det som att jag gjort massa galna saker och att jag varit helt okontrollbar, och visst endel var nog lite galet, men hey...)