Ja, så var ännu en födelsedag till ända. Men vem bryr sig egentligen? Nu när man har barn och allt runt kring, så tycker i varjefall jag inte att det är lika "roligt" eller "givande". Det är mysigt när familjen bjuder mig på frukost på sängen och mys, det räcker gott och väl! =)

Dagen har spenderats på stranden när vädret var så strålande. Jag med min familj, Mamma o Pappa, Broder och hans familj. Toppen! Oxviken var platsen och där var det perfekt för barnen att plaska. Långgrundt och bra.


Det hände något så otroligt otäckt här hemma förut. Jag är faktiskt fortfarande skakis..
William har en tendens att dom gånger han blir riktigt arg (tex när man ska byta blöja när han inte vill) nästan glömma bort och andas så han blir blå/lila om läpparna. Men det brukar alltid släppa efter några sekunder.
Men i dag släppte det inte.
Pappa R lyfte upp William då han satt och lekte för att gå och byta blöja. Då blev William så rasande ledsen och förtvivlad att han fick ingen luft. Han blev först lila, sen blå sen grå. Jag slet William ur famnen på R, började genast blåsa honomi ansiktet, skaka lätt, men inget hände. Kände mitt hjärta höll på hoppa ur kroppen på mig.
han blev alldeles slapp i kroppen, ögonen snurrade "bakåt" och armarna krampade. Bara en tanke for genom huvudet på mig "Nu dör han"  .
Men han kvicknade till av sig själv i min famn och blev snabbt "sig själv igen".
Ringde självklart direkt upp på sjukan, dom trodde det var ett så kallat Affektanfall eller affektkramp som är relativt vanligt. Mer än så fick vi inte veta? Vi känner oss riktigt snopen.Men eftersom allt är bra och doktorn sa att vi skulle vara lugn så får man väl lita på det. MEN i morgonbitti ringer jag BVC och bokar en tid snarast möjligt. För jag vill ha en ordentlig koll!!

Har någon annan varit med om liknande?!?!

Älskade älskade unge, som du skrämde mig.. =(

---

I morgon blir en lugn dag hemma på förmiddagen, om vi inte får komma till BVC på en gång dvs.
Sen på eftermiddagen är lite shopping inplanerat.  Kuligt!