Snart, 1 år som mamma.

Igårkväll kunde jag inte somna. Tankarna snurrade och allt möjligt for igenom mitt huvud. Både fina och dumma tankar, allt resulterade i en natt full av mardrömmar. Men nu var det inte det jag skulle berätta och skriva om.

Låg och tänkte på att att jag snart har varit Mamma 1 helt år. Helt galet, vart tog spädis-tiden vägen liksom?
För precis 1 år sedan låg jag hemma och mådde riktigt dåligt, grinade över värken i kroppen och dagarna kunde bli helt förstörd för att jag hade legat vaken lite på natten. Jag visste helt enkelt inte bättre då, eller så kanske man inte heller kan säga, Jag visste ju inget då? Så självklart klagade jag.
Första tiden med ett litet barn är verkligen ett "test". På alla sätt och vis, man får verkligen se hur man är som människa om man bara fått 1 ynka timmes sömn/natt i en vecka. För så är det när man har spädbarn, man vet aldrig hur natten blir. Vissa dagar/veckor kan dom små sova jätte bra, hela nätterna med några små mål mat. Medans dom lika snabbt kan hamna i en fas som gör att man får bära,vyssja,vagga 45-50 minuter/varannan timme. Det är verkligen inte berg o dalbana. Men som Mamma gör man självklart allt det, utan att ens tveka, Man gör verkligen allt för sitt lilla barn.

Om jag ska skriva om varje månad de senaste året skulle det sluta med en bok. Så det tänker jag inte göra.
Så jag sammanfattar detta år:
En otrolig resa, med fantastiska stunder. Mängder av glädje,skratt och tårar. Hormonerna har lekt sitt egna lek med min kropp och vissa dagar har varit riktigt tunga. Att säga att det inte är ett test för förhållandet skulle vara att ljuga. För det finns nog ingen fas i livet som har sån påfrestning på förhållande som just denna tid. Men man tar sig igenom det.
Och solen lyser på vårat förhållande otroligt just nu.

Ibörjan kände jag "Gud jag vet ju ingenting om den bebis, varför han är ledsen, hur gillar han att sova, svettas han eller fryser han oftast, vad gillar han för mat?" men NU, ettt år senare, kan jag mitt barn utan och innan. Totalt!
Och ALLT känns lätt just nu. Han är i en sån skön ålder nu så jag bara ler.



Jag kan nog utan att ljuga säga, att dom flesta föräldrar känner igen sig i det jag nyss skrev.
Och det är det mest underbara,prestigefyllda och vackraste en människa kan få vara med om ; Att bli förälder.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du är enastående och stark som mamma gumman, puss o kram, pussa W från m o f

2009-06-23 @ 19:40:31
Postat av: Angen

jag håller med dig fullständigt!! helt underbar upplevelse!

Kram

Postat av: Linnea

Fint skrivet. Det kanske bara är jag, men roligt också att Williams filt ligger formad som ett hjärta över honom:)

2009-06-25 @ 20:32:56
URL: http://thisnewbeginning.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback