Tänkte ta och knåpa ihop en förlossningsberättelse för er men också framförallt min egen skull.
Det är så fantastiskt roligt att ha något att titta tillbaka på och läsa och minnas.
Kommer använda mig mycket av min journal, men också egna tankar.


Here we go



Det började natten den 2:a april kl 01:00. Hade gått och lagt oss i bra tid för att försöka få några timmars sömn bland alla förvärkar. Hade tid för ny koll om igångsättning kl 09 morgonen därpå. Men mitt i natten började genast förvärkarna göra riktigt ont och jag började vrida och vända mig i sängen av smärta. Det kom fort och det var relativt regelbunda. Jag började ana att något var på gång... :)
Runt 05 väcker jag Robban och berättar hur det är, och jag var så rastlös mellan värkarna så jag sa åt honom att somna om så skulle jag gå ned på nedervåningen och packa det allra sista för nu förstod jag att det skulle hända saker.

kl 06 gick jag upp och la mig bredvid Robban igen och försökte andas lugn och lyckades slumra in i 15 minuter. Hur detta gick till vet jag inte, men när jag vaknade strax före 7 kändes det som om jag skulle sovit flera timmar.
Vi gick ned och åt frukost och jag gick omkring för att få igång värkarna som saktat av lite.
Kl 08 fick jag nog och då satte vi oss i bilen, tog med oss väskorna, och for upp på förlossningen.

Väl där möttes vi av en barnmorska som ville göra en kurva och se om jag öppnat mig något mer.
Sagt och gjort. 3 cm och värkarna var igång. Vårat läkarbesök bokades av (såklart..) och vi blev inskrivna.
Herregud NU fattade vi att Line var på G!

Jag gick lite i korridoren för att försöka "få ned henne" lite till.
Nu till journalen:

09:41
Åter på rummet. Sätter sig i badet.

Värkarna blir nu starkare och starkare och jag andas 40/60 syrgas-lustgas.

11:40

Klart fostervatten avgår. Bricanyl 0,25mg lägges, pga "stormvärkar".
(Bricanylen fick jag för att stanna av dessa otroligt smärtsamma och alldeles för täta värkar)


11:50

Kortvarig bradycardi ner mot 80. Med det menas att Lines hjärtrytm sjönk fort och accelererade inte som den skulle. Detta gjorde att 2 barnmorskor och en läkare blev ditkallad. Jag fick stå på alla fyra med huvudet i madrassen. Detta var enligt mig det värsta under hela förlossningen. Det gjorde fruktansvärt ont när dom försökte få till detta genom att pressa på magen och undersöka. Plus att det skrämde livet ur mig och Robban, för man såg på läkarna att dom blev stressade.


13:30

Kopplar på yttre reg pga dålig kontakt med skalpen. Anna har nu fått eda som hon har mycket bra effekt av. Har varit besvärligt för henne under dagen med mycket us. Kämpar på super bra.

13:35

Ställer sig upp i RA-bordet för att få hjälp av tyngdlagen. Anna känner stor skillnad vid värk, trycker ordentligt neråt.

Här började jag gilla värkarna. Jag kände att dom verkligen gjorde nytta. Och den smärtan av nästan skön. Jag kände hur hon åkte längre och längre ned och visste att det inte alls var långt kvar. Jag klarade av värkarna med hjälp av lustgasen galant.


15:04

Lägger sig igen, på hö sida med ben i benstöd och stöd under magen.



15:51

Ställer sig vid RA-bordet igen. ffd huv har kommit ned betydligt i b-ing.


iom att hon låg så långt upp i mitt bäcken under hela dagen öppnades jag saaaaakta. Bebisen ska ju rotera nedåt och pressa på, därför man öppnar sig.


16:30

Öppen 4 cm. Dr E hagman gör laktatprov om dropp ska sättas. Laktat 1,40. Inget dropp behövs.


17:10

Värkarna tilltar i styrka, Anna är jätteduktig- står upp i RA-bordet och jobbar på jättebra.

Här kände jag att "Nu går det undan.." Jag jobbade med värkarna otroligt och hade hemskt mycket stöd av Robban. Han stod hela tiden tätt intill mig bakom med händerna på min mage. I denna stund kändes det som det bara fanns han och jag, i hela världen, och detta klarade vi tillsammans.

17:25

Det trycker på rejält under värk, fosterljud ner mot 55spm. Kommer ned i sängen igen.
Vu: håller undan "kanten" och Anna trycker på så att den försvinner. Öppen 10 cm och redo.


17:35

Krystvärkar.

Här blev jag alldeles skakig. Jag minns att jag tänkte "Men herregud, ska jag krysta nu? kommer hon nu? Jag var ju nyss bara öppen 4 cm? Hur kan det ha gått så fort? Robban förstod nästan inget han heller. Men barnmorskan tog på sig "förklädet" och gjorde sängen redo och benstöd och armstöd och bad mig lägga upp benen på benstödet. SHIT!

Jag fick panik på benstödet för det kändes som att jag inte fick någon kraft. Jag behövde ha något att sätta fötterna emot. Skrek åt robban att slita av mig strumporna och jag tjurat med att ha på mig!
Fick lägga ned benen och sätta fötterna mot pedalerna istället, DET gillade jag. Nu kunde jag krysta!

Efter några krystningar utan ordentligt resultat tog BM fram ett lakan och sa "Nu du anna, nu ska vi ha dragkamp, släpp INTE taget för då flyger jag in i väggen"

Sagt och gjort. DETTA gav effekt. Tror det gick 4 krystvärkar sen var hon ute! =]



17:51

Kön: Flicka i vidöppet läge. Skriker till efter frottering men är lite trött och tas ut vid 2 min ålder och får c-pap ett par minuter. Lägges sedan på Annas bröst.

--

Medans dom gick utt med Line tog jag telefonen och ringde min mamma. Hon svarade pch frågade "hur öppen är du nu?" Hon är UTE sa jag! :)
Behöver jag tillägga att hon inte trodde mig? Jag var ju nyss bara öppen 4cm. :)


OMV sammanfattning
Omföderska med mycket besvär av sammandragningar och sömnbesvär under lång tid aav grav. Alltmer nedstämd under grav. Sista veckan fått sovhjälp och smärtlindring. Inkom för ställningstagande till induktion pga human indikation. Men kom igång med egna värkar, Relativt snabbt förlopp i slutet. Använde syrgas och Eda som smärtlindring. Ingen bristning.



Såååå det var min förlossning det. Som ni märker är den mer kortfattad än den förra. Just för att det gick såå mycket snabbare denna gång. Gick från 4 cm till att hon kom på ca 1 timme. Det kallar jag raket födsel.
Men trots att det gick så fort, så fick jag inte en skråma! Det tackar jag den underbara barnmorskan för. Hon var helt otroligt duktig! Guidade mig jätte bra.
I krystnings skedet var även en överläkare med (fast hon inte behövdes..hon hade helt enkelt inget att göra, det va rovanligt lugnt på förlossningen denna kväll) och hon stod och peppade och skrattade! :)



Jag sammanfattar denna förlossning som underbar!
Totalt jävla underbar! Smärtan var inte alls okontrollerbart och jag hade världens bästa stöd!

Äntligen är hon här!


 
Aaaajjj! VÄRK!


 


   

 

härlit å läsa :) hur många läser din blogg varje dag?

va bra det ha gått för dig anna!!:) och fin är hon!! ja när jag fick embla så fick inte jag heller nån bristning där nere:) man läker så mkt fortare:) lycka till med allt!!! kram