Det börjar närma sig..



Har inte riktigt förstått att det börjar närma sig nu. Snart är vi en familj på 4:a. En helt underbar unik liten familj.
Denna graviditet har gått så himla mycket snabbare och man har inte haft samma tid till att reflektera över allt. Våra dagar är ju redan fylld med ett livligt barn som upptar mestadels våran tid, så det blir mest på kvällarna som jag & Robban sitter och småpratar om våran lilla tjej som bor i min mage.

Jag kan däremot tycka att denna graviditet har varit tio gånger så jobbig som den när jag väntade prins William. Med honom gled graviditeten på att skön takt utan några som helst problem fram till vecka 33, sen vart resterande veckorn jobbiga pga alla förvärkar och besök på förlossningen och det som hör det till. Men allt annat var utan problem. Denna graviditet började på ett otroligt jobbigt sätt, var ju sängliggande länge pga hemskt illamående, sen har "problemen" poppat upp, en efter en. :) Ni vet, sånna där mysiga saker som man kanske inte skryter om. :)

Samtidigt som allt detta har jag genomgått/genomgår en stor förändring i min själv. Jag går sen i vintras på KBT-terapi och äter medicin. Detta är något jag valt att inte skriva om, men nu har jag kommit så pass långt i det och är tryggare i mig själv, och det känns mer som en styrka i dag och det är något jag längre inte skämms för att prata om. Men, det är inget som sker över en dag, jag jobbar dagligen med mitt inre och slåss ständigt med mina nya verktyg. DET tar energi. Och just därför kommer jag, med stor sannolikhet bli igångsatt tidigare än beräknat. För att förhindra en depression i samband med detta. För vem klarar av en djup depression och samtidigt ta han dom en nyfödd liten varelse..? Nej just det..

Men jag ser verkligen fram emot allt som komma skall. Att få möta våran prinsessa. Att få se Williams min när han ser sin lillasyster för första gången. Att få uppleva detta med Robban, igen.
Ja allt!


Men nu är det som sagt inte långt kvar. Idag packade jag BB-väskan, några saker fattas, så jag ska besöka apoteket inom dom närmaste dagarna så den blit färdig packad. Man vet ju aldrig?`



Nej, nu ska jag och kulan lägga oss i sängen för att försöka få dessa förvärkar att lugna sig en aning, mensvärken har börjat göra sitt den med..


Kommentarer
Postat av: Carro

STARKT av dig att berätta detta om KBT och din medicinering. Jag har varit i precis samma sits som dig, även om våra bakgrunder och anledningar såklart är hlet olika, men jag känner igen mig så i det du skriver. Det är inget man berättar rakt av, sådär första tiden.. Genom att tala om det så har man även kommit LÅNGT!! Go girl! Hursom helst, du är oförskämt snygg, såhär sent i graviditeten, trots alla krämpor och åkommor ;) Kram!

Postat av: Jennie & Grodan

ååååååå det börjar bli så spännande nu! :)



Sen så är det helt okej att gå med en depression, inget man ska skämmas över, det händer så lätt i dagens samhälle. Jag skulle precis börja med medicinering då jag fick besked att jag var gravid. Jag påbörjade aldrig fick sådant lyckorus av graviditeten - mkt glad över det.



Hoppas du mår bättre på medicineringen.



Kram

2010-03-17 @ 20:47:32
URL: http://jenniesvensson.blogg.se/
Postat av: Carro

Ja känner verkligen igen mig med! Har även jag varit djupt deprimerad och ätit medicin, jag började att trappa ner när vi skulle göra IVF, men vi behövde aldrig göra det, vart gravid på naturlig väg fast läkaren sakt att chansen för oss att bli gravida var näst intill omöjlig! Men jag tror min kropp var mottaglig när jag mådde bra igen, våran dotter är idag 3 år och jag mår jätte bra :) så de är inget att skämmas över, de är många som lider av depprision runt om en, men de är ju liksom tabu att snacka om det, idag skäms jag absolut inte för det. Nu inväntar vi våran foster dotter som ska flytta in hos oss, känns nästan som man är gravid, man känner den där spänningen och längtan som man gör när man är gravid. Fast den här flickan är 10 år ;) hihi! så nästa år blir det nog ett försök till med ett biologiskt syskon :) vill önska dig lycka till med förlossningen och som två barnsmamma! Kram!

2010-03-18 @ 07:50:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback