Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så lovade jag er en tankeställare efter att ha sett på den videon.
Och den videon och vad som hände lille Thomas, har följt mig hela dagen. Jag har inte lyckats skaka av mig den. Jag har liksom gått lite halvillamående och disträ hela dagen. Men det har även kommit upp massa följdfrågor pga den videon.. hur skulle man själv ha gjort? Varför är vi inte bättre på att uppskatta det vi har? och bara njuter av den eländiga 2-års trotsen? Vi får ju faktiskt UPPLEVA den..

Nej jag skulle faktiskt kunna skriva en hel jävla roman om mina tankar och känslor kring detta och hur mina just tankar har cirkulerat i mitt huvud hela dagen, och hur jag numera ska tvinga mig själv att uppskatta det jag har, D A G L I G E N.