Konsten att?



Vet ni vad som under åren, har varit det svåraste för mig?
Att lämna utmig själv. Hahhaha.. Det kan man inte tro va?
Ni är ju rätt många som läser min blogg. Men på något sätt (eftersom jag inte S E R med egna ögon att ni läser) så har det inte räknats för mig) och sen ska ni veta, att detär en ytterst liiiiiiten del av mitt liv, mina barns liv och robbans liv som jag faktiskt skriver om. En sak som jag bestämde mig för, när jag insåg hur många läsare jag hade var, att lämna det privata hemma. dvs Allt som hör mig & robban till. Disskusioner som jag förut kunde skriva om (om ni läsare före william föddes..typ..07) Jag skriver inget om MITT och ROBERTS livs som personer och som kära. Och M Y C K E T om barnen lämnar jag oskriver, okej, kanske inte så mycket som jag borde (enligt vissa) Men eftersom jag anvnder mig av bloggen som en minnesbok så blire som det blir. ;)


Satt här ikväll och kickade runt i mitt arkiv. Och hittade detta.
Det är en riktigt sorglig historia.

För er som inte vet, har jag en lite strulig bakgrund. Minst sagt.
Och detta beror nu inte på min familj, där jag haft en vanligt kärleksfull uppfostran men där jag valde att göra uppror, minst sagt.

För att göra en historia kort, så umgick jag med minst sagt opassande människor, bla människor som använde droger. Inte på helger alltså, utan regelbundet, morfin in i blodet via en ven i armen.

MEN jag kände denna person innan han började använda droger och han vart en fin vän. En vän till min dåvarande pojkvän. Som under åren blev en närmare vän..

Jag såg hur han slet och arbetade sig igenom vardagen bara med att behålla sig vid liv, och vid några tillfällen tog jag honomtill mig, såg till att han skötte sig några veckor..Mer orkade jag varken fysiskt eller psykiskt.
Jag hade samtal med han föräldrar (Bör nämnar att han var över 25) vid dessa tillfällen. Jag o hans mamma for i ilfart till hudik sjukhus en gång pga trolig överdos och därefter la han in sig på behandling.

Hur som,  för något år sedan fick jag veta av en "polare" till honom i den stad han kommer ifrån, och han ,medelade att S var död.
Jag fick självklart en smärre chock och grät i flera dagar.
Då skrev jag detta i bloggen


Dagen som jag länge vetat ska komma har kommit.
Endå har jag på något sätt alltid hoppats att han ska ändra på sig.
Att han ska se att han kan, lika väl som vi andra.

Jag önskar att han hade valt en annan väg. Att han hade vågat tro lite mer på sig själv.

När jag igår fick höra det mina öron aldrig ville höra blev allt svart.
Tomt.

Mina händer som höll telefonen stadigt blev plötsligt så svaga. Min röst skar sig och magen vändes ut och in.


under kvällens gång gick mina tankar bara runt runt..
tårar avlöste varandra när mina tankar flög omkring... Det sägs att livet är orättvist och visst är det så.

mina tankar om honom kommer alltid bevaras som något fint trots allt han har gjort.
Han har aldrig gjort mig något ont, förutom dom gånger han har svikit sig själv och oss som brytt sig om honom.


Jag ser det som att han äntligen har fått den frid han länge har sökt.
Jag vet att vi kommer ses igen... Jag vet inte när och jag vet inte hur.
Jag vet bara att det ställe vi möts på, kommer vara så mycket vackrare än något vi ens kan föreställe oss.

Jag bevarar dig i mitt hjärta och i mitt minne Sebastian.
Jag ska se dig i löven som virvlar i höst, i snön som faller i vinter och kommer känna dig som solens varma strålar i sommar..




Och jag gråter av lycka i dag. För jag vet att han lever. han lever.. På annan ort.
Han har (så gott som jag vet) ordnat sitt liv.



Kommentarer
Postat av: Emma

Vadå lever??? :O Lever han på riktigt eller hur menar du??

Postat av: mli

SKOJJARU?! Lever han?! Blir grymt glad för hans skull isåfall!!!

2010-10-07 @ 21:37:52
URL: http://mlish.se
Postat av: Romanique

Oj.. Bra skrivet först och främst. Att skriva om sitt liv är inte alltid det lättaste och naturen har lätt för att förtränga hårda tider. Du är en stark kvinna, vad mer kan man säga.

2010-10-11 @ 10:19:05
URL: http://romaniquecharlene.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback