Ur en mammas ögon.



Sitter här och försöker skriva, men inser till min förvåning att det saknas massor av tangenter. William har varit i farten, Igen. Detta är nog 3:e datorn sen han upptäckte det roliga med att slita loss tangenterna.

Hur som, denna vecka har varit strulig, både  tidsmässigt och försöka pussla i hop vardagen men den har även varit strulig för mig, rent emotionellt. Usch vad jag har gått upp och ner i mitt välmående denna vecka. Vissa stunder har jag varit ett monster, med utbrott utan dess like, medans jag vissa stunder känt en otrolig eufori. Vart livrädd för att jag skulle vara gravid. Köpte en sticka och kissa, Inte gravid. *pustade ut...läääänge*

William är inne i någon sorts fas som jag absolut inte diggar sådär, extremt mycket. Vaken massor på nätterna, vägrar somna på kvällen, ska bestämma allt själv, skriker (alltså han ställer sig rakt upp och ner o gallskriker, sådär tjejigt) Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih! låter det. Han är med andra ord extrem, i alla lägen just nu. Och bara det suger musten ur en.
Sen har vi lilldonnan på 6 månader, hon har någon fas hon också. Ska vara i famnen nästan hela tiden, annars blir det gnäll. Ja hur som, jag vet ju att det går över, men usch så trött jag är i skallen idag.

Min mamma kommer snart hit och ska vara taxi åt mig och barnen. Vi behöver handla inför helgen. Robban har jobbat sent hela veckan, så skafferiet står tomt. Likaså gotteskålen!

Skriver mer senare för nu vaknade mina tvåtroll! =)

Kommentarer
Postat av: Carro

Ja du! Livet är en prövning. Men de är väl de som gör att man uppskattar dom bra stunderna i livet ;)Ha en trevlig helg!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback